Ansvarsfriskrivning
Sidan maskinöversätts av EU-kommissionens verktyg eTranslation för att hjälpa dig att förstå innehållet. Läs användarvillkoren
Den 1 juli 2020 var Europeiska historiens hus välkommen att stå värd för en onlineföreläsning från en berömd historieprofessor och författaren Timothy Snyder. En publik från hela världen vände sig till vår direktsändning för att delta i denna virtuella föreläsning. Mot bakgrund av den pågående covid-19-krisen undersökte professor Snyder hur en postimperial historisk kontext och debatt i olika utsträckning och på olika sätt har påverkat Förenta staterna och Europeiska unionens reaktioner på pandemin.
Enligt Timothy Snyder är den framväxande krisen i Förenta staterna ett förutsägbart resultat av den nuvarande administrationens försök att återgå till en nationell stat. Denna önskan har så djupt påverkat retoriken kring pandemin att den har lämnat landet oförmöget och ovilligt att reagera på krisen med lämpliga åtgärder, av rädsla för att detta skulle kunna äventyra tanken att nationalstaten verkligen inte är utan brister. Att insistera på denna missnöje och skylla andra nationer, förklarade professor Snyder, är ett vanligt inslag i postimperial retorik.
När det gäller det europeiska fallet betonade professor Snyder att den senaste tidens opinionsundersökningar visade att en majoritet av EU-medborgarna håller med om att Europeiska unionen bör stärkas under rådande omständigheter. Vad handlar det om EU som gör det lättare för européerna att hantera en kris som covid-19-pandemin? Enligt Snyder är det korta svaret på denna fråga att Europeiska unionen förefaller vara ett bättre svar på frågan om vad som ska göras efter empire. Han hävdade dock också att risken och problemet för Europa är det ”förnuftiga tillståndet”. Att koka historien om hur Europeiska unionen kom till enkelheten ”efter två världskrig var freden mer önskvärd och därför började länderna samarbeta” är för Snyder djupt skadlig – det är bara ”en annan nationell myt på högre nivå”. Att insistera på att det europeiska projektet kommer från nationsstater som lärt sig av historien och tidigare misstag äventyrar det europeiska projektet. Snyder hävdar märkbart att de länder som grundade Europeiska unionen på grund av deras tidigare imperier aldrig var nationalstater, men att historiens förlopp tvingade länder som Frankrike och Tyskland att söka ett ekonomiskt och politiskt partnerskap efter att ha förlorat sina imperier, vilket i slutändan banade väg för den europeiska integrationen. I sina avslutande argument återkom professor Snyder till sin utgångspunkt och hävdade att eftersom europeiska länder valde allians framför nationella ideologier och den isolering som kan karakterisera nationens ställning som stat verkar EU, åtminstone tillfälligt, ha bättre kapacitet när det gäller att hantera en kris som den nuvarande pandemin.
I slutet av sin föreläsning besvarade professor Snyder några frågor från publiken.
En tittare bad professor Snyder att ge sin syn på östeuropeiska populistiska år för en nationalstat. ”Jag tror att det är en lyxställning”, sade Snyder, som förklarade att länder inom EU ibland tenderar att glömma varför de anslöt sig till unionen – för vissa östeuropeiska länder var det ett val mellan rysk imperialism och rysk integration, och många länder valde det senare av välstånds- och säkerhetsskäl. Timothy Snyder delade med sig av sin oro över effekterna av populism och dess strävan att förhärliga vissa perioder av det nationella förflutna som påverkar utbildningen och de långsiktiga politiska konsekvenserna.
Som svar på frågor om Europas (post-) imperial historia sände professor Snyder ett kraftfullt budskap: ”Göra den europeiska historien [...] mer komplicerad, men också grantare och större, genom att inkludera den imperiala delen”. Han använde exemplet Robert Schuman, en viktig person i den europeiska integrationens historia, som minns att han också var utrikesminister i ett land i krig (i Indochina) när han gjorde sin berömda förklaring.
För professor Snyder bör EU konfrontera verkligheten när det gäller dess grundvalar: vad ska göras efter empire? Det handlar om att avstå från stolthet över grundmyten (krig aldrig igen) och att ta itu med den smärtsamma (kolonialismen). Då kanske Europa i sökandet efter en berättelse kommer att kunna bygga för sig själv ”en berättelse med en framtid”, där man tittar på 21-talets utmaningar.
