Ansvarsfriskrivning
Sidan maskinöversätts av EU-kommissionens verktyg eTranslation för att hjälpa dig att förstå innehållet. Läs användarvillkoren
Vi samlar, utforskar och ställer ut en mångfald av minnen, erfarenheter och tolkningar av europeisk historia, vi fördjupar kunskap och vidgar perspektiv och uppmuntrar till det kritiska tänkande och den empati som krävs för att se historiska händelser ur andra synvinklar. Med stöd i vårt akademiska oberoende kommer vi att hjälpa till att bygga ett mer välinformerat samhälle som är medvetet om den europeiska historiens konsekvenser för vår nutid och som stärks av den ömsesidiga förståelse som behövs för en gemensam framtid.
Europeiska historiens hus föreslogs ursprungligen 2007 av Europaparlamentets dåvarande talman Hans-Gert Pöttering. Projektets motivering var tydlig: den generation människor som upplevde 20-talets tragedier och fortsatte att bygga Europeiska unionen försvann. Resultaten av den europeiska integrationen ifrågasattes i allt högre grad, och den europeiska integrationens historia förklarades ännu inte på något museum.
Museet skulle således vara en plats där den ”europeiska idén” skulle växa och öka förståelsen för den europeiska historien i all dess komplexitet, uppmuntra till utbyte av idéer och ifrågasätta antaganden. Utställningarna skulle visa de gemensamma värdena för ett enande i Europa: människans värdighet, frihet, demokrati och rättsstatsprincipen. Det skulle med andra ord visa vad européerna kan uppnå genom att arbeta tillsammans och övervinna sociala, ekonomiska och politiska omvälvningar på vägen mot fredlig samexistens.
För att förverkliga detta samlades ett tvärvetenskapligt team av kuratorer, utbildare och museologer 2011, tillsammans med två samrådsorgan, en akademisk kommitté och en styrelse, med finansiering från Europaparlamentet och Europeiska kommissionen. Teamets koncept var att visa Europas händelser genom en alleuropeisk lins, med en ”helikopterbild” av kontinenten, snarare än en summering av nationella historier. Innehållet valdes ut enbart på grundval av processer som ursprungligen var europeiska, spridda till flera europeiska länder och fortfarande är relevanta i dag. Mycket viktigt var att teamet skulle få en opartisk, akademiskt oberoende bild av Europas historia, med hjälp av en rad olika källor, röster och narrativ, och se till att museet kunde uppleva på 24 europeiska språk – ingen liten rädsla! Den valda lokalen var en tidigare tandvårdsklinik för barn i Bryssel, Belgien, som först finansierades av uppfinnare av Kodaks kamera och filantropist George Eastman.
Den permanenta utställningen inleddes med kontinentens ursprung och bildande, och gick vidare till 19-talets politiska och ekonomiska omvandlingar, världskrigets förlopp och därefter återuppbyggnads- och integrationsprocessen under det senaste halvåret. Idén om ”minne” går igenom utställningen: vilka historiska erfarenheter binder de olika länderna i Europas historia? Bör människor komma ihåg tragiska händelser för att undvika en upprepning, eller är de tvungna att glömma sig för att kunna leva vidare? Tanken var att gemensamma historiska händelser ofta har lett till olika erfarenheter och olika sätt att komma ihåg samma historiska process.
Den permanenta utställningen kom till liv med över 1500 föremål, dokument och audiovisuellt material från över 300 museer och samlingar från hela Europa och världen. Vart och ett av dessa föremål är en del av Europas historia, en utbrytare eller en symbol för vårt kollektiva minne, som är en kompromiss mellan många européer framför oss. Dessa artefakter och deras bakgrunder gör det möjligt för oss att reflektera över vem vi är i dag.
Europeiska historiens hus ligger i Eastmanbyggnaden, Park Leopold – mitt i EU-kvarteret i Bryssel. 25 års akarepark öppnades för allmänheten 1880 på grund av den tidigare kungliga zoologiska trädgården.
Eastmanbyggnaden finansierades genom en donation 1931 från den amerikanske affärsmannen och filantropen George Eastman, mannen som uppfann Kodakkameran, för att inhysa en tandklinik för mindre bemedlade barn. Byggnaden uppfördes 1934–35 under ledning av den schweiziske arkitekten Michel Polak. Byggnaden har nu förvärvats av Europaparlamentet 2008 genom ett långfristigt hyresavtal på 99 år.
Eastmanbyggnadens ursprungliga väntrum utformades med klinikens unga besökare för ögonen och innehöll färgglada djurmålningar från den franske författaren Jean de La Fontaines fabler. Målningarna återställdes på ett lovvärt sätt under renoveringsprocessen och står på plats för alla besökare.
En museistyrelse och en akademisk kommitté svarar för tillsyn respektive rådgivning i samband med projektet. Chef för museet är museidirektören, dr. Constanze Itzel.
Förvaltningsstyrelsen: Övervakar och fattar beslut i grundläggande frågor som rör museet. Ordförande för styrelsen är Europaparlamentets tidigare talman Hans-Gert Pöttering.
Den akademiska kommittén: Den leds av historiker dr Oliver Rathkolb och består av universitetsprofessorer och experter från internationellt kända museer och ger råd till Europeiska historiens akademiska projektgrupp i alla historiska och muslimska frågor.
