Fejk på riktigt

Utställningen visar förfalskningar under historien och beskriver de specifika historiska omständigheter som förklarar hur de skapades, de intressen och motiveringar som ligger bakom dem, deras inverkan och hur de i slutändan exponerades. Vi vill visa att förfalskningar inte bara är ett samtida fenomen utan har en lång tradition i historien. Vi funderar också på hur vi kan bygga upp motståndskraft mot försöken att vilseleda och vilseleda stolta.

Utställningen Fake For Real – En översikt

I det här avsnittet pratar vi om hur våra förfäder försökte hitta rätt i en värld av religiösa trossatser som inte kunde vederläggas. Hur kunde de ta reda på vad som var sant för dem? I århundraden har den politiska och religiösa sfären stöttat varandra i anspråken på makt och legitimitet. I varje epok förfalskas det som är mest värdefullt. I medeltida förfalskningar hittar vi således en stark religiös komponent.

Förfalskningar i religionens värld – virtuell guidning i Europeiska historiens hus

Vi människor är nyfikna av naturen. Vi försöker förstå vår omvärld bättre med hjälp av den teknik vi förfogar över. Här tittar vi närmare på fusk och förfalskningar i samband med att européerna gradvis vidgar sina vyer: från geografiska upptäcktsresor till modern vetenskap.

Vetenskapsfusk – virtuell guidning i Europeiska historiens hus

Vi står nu i avsnittet om nationsbyggnadens spännande tidsålder. 18- och 19-talet var oroliga och omvälvande århundraden i Europa. Imperier rasade samman och nya nationer växte upp ur ruinerna. I det här avsnittet av utställningen kommer du att upptäcka patriotiska förfalskningar, konspirationsteorier och de falska bevis som används i Dreyfus-rättegången.

Fosterlandsfejk och konspirationsteorier – virtuell guidning i Europeiska historiens hus

Du kan ha hört den här frasen: ”krigets första offer är sanningen”. Och vi kan bara hålla med om de kloka orden, även om vi inte vet exakt var frasen kommer ifrån. I den här delen av utställningen undersöker vi fejk och förfalskningar i krigstid, och även den ”goda” sidan av det hela: etiskt fusk, legitimt fejk.

Fejk för ett gott syfte – virtuell guidning i Europeiska historiens hus

Det här avsnittet kretsar kring frågan: går det att radera en person från historien, på order av makthavarna? Och varför skulle statens propagandaapparat syssla med sånt?

Minnesmanipulering – virtuell guidning i Europeiska historiens hus

I det här sista avsnittet tittar vi närmare på mer samtida frågor – friheten att skriva och publicera precis vad man vill. är yttrandefriheten absolut? Eller bör den sättas inom vissa ramar? Är vissa texter rent destruktiva eller är yttrandefriheten alltid värd att skydda? Hatpropaganda och fake news är begrepp som du säkert känner till från internet och sociala medier, men det här är faktiskt ingen ny diskussion...

Utvecklingen av fake news – virtuell guidning i Europeiska historiens hus

Med anledning av människorättsdagen 2020 går vi in på vår utställning Fake For Real för att undersöka hur yttrandefriheten, falska nyheter och felaktig information har interagerat i hela den europeiska historien.

Med kurator Joanna Urbanek

I vårt andra videoklipp för människorättsdagen, gå med i vår utställning Fake For Real för att se hur Dreyfus-affären och antisemitismen undergrävde rätten till en rättvis rättegång och skapade en internationell skandal.

Med kurator Simina Badica

Marmorhuvud på Emperor Geta vandaliserad med en chisel efter damnatiominneshandlingen – Roman Empire, c. 200 A.D.

Den romerske kejsaren hade intresse av att kombinera religionen med den politiska makten, för den största äran vid kröningen var att bli gudomlig och odödlig. Den yttersta bestraffningen däremot var att skrivas ut ur historien med tvång. I den moderna eran myntades begreppet damnatio memoriae för att beskriva denna företeelse. De fördömda raderades ur alla offentliga register, deras testamenten ogiltigförklarades och alla deras avbilder förstördes. Om vi tar Geta som exempel: han mördades på order av sin bror och medkejsare Caracalla, och att bara nämna hans namn belades med dödsstraff.

© Fondazione Musei Civici di Venezia, Italien

Breviär med en illustration som visar att Saint Dublial närvarar vid det ökande antalet limpor – Bourgogne, efter 1481

Historieskrivaren Adémar de Chabannes hävdade att Saint Martial, en biskop på 3-talet som låg begravd i Limoges, i själva verket var en av Jesu lärjungar. Adémar övertygade många och höjde därigenom klostret Saint Martials prestige; men en vandrande munk, Benedictus av Chiusa, ifrågasatte berättelsen eftersom den inte fanns bekräftad i tidigare kristen tradition.

© Les silos, maison du livre et de l’affiche, Ville de Chaumont, Frankrike

Figur a, ”mänsklig fisk” – Japan, 1800–1823

Kartritare och författare illustrerade ofta sina verk med bilder på sjömonster och sagoväsen som påstods dyka upp och till och med angripa sjömän. Även Columbus hävdade att han sett sjöjungfrur som ”inte var så vackra som de avbildas”. På 19-talet ställdes japanska ”sjöjungfrur” fortfarande ut i kuriosakabinett och museer i Europa och Amerika. I den japanska kulturen trodde man att ningyo, som de kallades, besatt mystiska förmågor. Papier-mâché och bomull runt en träram, kompletterat med (ko) tarmar, människohår, delar av hajkäkar och fiskskinn.

© Nationaal Museum van Wereldculturen, Nederländerna

Hammare i Witches – Manual of witch-jakt – Frankfurt, 1588

Uppfinningen av tryckpressen runt 1440 ledde till en stormflod av information och desinformation. Avsaknaden av kontroll över innehållet skapade en oro som påminner om dagens debatt om fejknyheter, förvanskade fakta och hatretorik. Boktryckarkonstens revolution fick många offer. Populariteten hos texter som handlar om witchcraft underblåste en våg av förföljelse och ledde till att tusentals tros ha dödats under mer än två århundraden. Samtidigt fick den alltmer läskunniga europeiska befolkningen tillgång till böcker, pamfletter och tidningar som gav dem makten att göra anspråk på medborgerliga rättigheter och ändra historiens gång.

© Europeiska historiens hus, Belgien

Anonymt meddelande som anklagar apotekaren David Welman för witchcraft och som varg – Lemgo, 1642

Efter en lokal tvist förekom ett stort antal anteckningar, såsom detta, i staden Lemgo, tyska. Efter två rättegångar avrättades Welman.

© Stadtarchiv Lemgo, Tyskland

Piltdown Man

Vetenskap baserad på empirisk forskning strävar efter att leverera fakta. Men det är ofrånkomligt att vetenskapsmän lämnar spår av partiskhet i sitt arbete. Andra förvanskar uppsåtligen forskningen för sin personliga vinnings skull. Charles Dawson var en sådan man. Hos paleontologer ivriga att få sina egna teorier bekräftade fann Dawson en god jordmån för ”piltdownmänniskan”, en bluff som det tog 1 912 år att avslöja. Avslöjandet illustrerar den vetenskapliga metodens styrka. Till skillnad från religionen och ideologin kan den vetenskapliga kunskapen bevisas och motbevisas.

Institut Royal des Sciences Naturelles de Belgique. © Bernard Fontanel, DEC.

Koppargravering av Ossians Swan Song, av Johan Frederik Clemens – Köpenhamn, 1787

Historia, litteratur och konst blev viktiga politiska slagträn i det nationella identitetsskapandet i 18- och 19-talets Europa. Behovet av att ”täppa till luckor” gav upphov till många förfalskningar. Varje ”upptäckt” spårade nationens historia så långt tillbaka som det någonsin gick och framhöll dess kulturella överlägsenhet. Många historier berättades av en nationell ”Homeros” som hävdade att en viss nation var den indoeuropeiska civilisationens vagga. Även efter att de avslöjats som fejk har sådana historier fortsatt att ha betydande inflytande.

© Europeiska historiens hus, Belgien

Tjeckisk översättning av protokollen från Zion Elders – 1925

Det finns en konspirationsteori som gör gällande att en hemlig grupp människor med stort inflytande är orsaken till dramatiska och till synes oförklarliga händelser. Sions vises protokoll publicerades i Tsarryssland 1903 och påstods avslöja judiska planer på världsherravälde. Denna förfalskning i form av en konspirationsteori blev den mest inflytelserika antisemitiska texten under de senaste hundra åren. Även om det snart avslöjades spreds idéerna, med förödande konsekvenser.

© Europeiska historiens hus, Belgien

Affisch som förklarar Dreyfus affair vid en traiters historia – Frankrike, 1899

År 1894 hittades ett dokument med ett erbjudande om att sälja franska militärhemligheter till Tyskland. Ett sådant brott kunde inte passera utan straffpåföljd. Ett mål byggdes i all hast upp mot Alfred Dreyfus, den ende judiske officeren i den franska arméns befälskader. På grundval av förfalskade handlingar, en ”hemlig dossier” och långsökta ”expertutlåtanden” dömdes Dreyfus för högförräderi till militär degradering och deportering på livstid. Dreyfusaffären delade Frankrike, underblåste de antisemitiska stämningarna och blottlade fördomar inom rättsväsendet som kunde utnyttjas.

© Europeiska historiens hus, Belgien

Verktyg som används av motståndet vid centrumet för identitetskort i Amsterdam för att förfalska personliga handlingar – ockuperade Nederländerna, 1941–44

En penna, en gummistämpel, en skrivmaskin, aceton. I händerna på modiga individer sparade dessa föremål tusentals under andra världskriget. Över hela Europa kunde nazistregimer med hjälp av en rigorös administration identifiera, deportera och utrota miljontals judar och alla andra som ansågs icke önskvärda. En ny identitet kunde innebära att man undvek koncentrationsläger. Förfalskade handlingar möjliggjorde djärva sabotage- och spionageinsatser. Med rätt papper i handen kunde gränser passeras och med falska ransoneringskort kunde en person räddas från svält.

© Verzetsmuseum, Amsterdam, Nederländerna

Paradummy som användes under Nederländernas befrielse – 1945

Dockor som såg ut som fallskärmshoppare användes första gången på allvar 1940 av tyska ockupationsstyrkor i Belgien och Nederländerna för att avleda uppmärksamheten från platser där riktiga soldater släpptes ner. Dockorna var självförstörande, och bara ett fåtal finns kvar.

Fries Verzetsmuseum, Nederländerna © Collection Stichting Verzetsmuseum Fryslân

Han van Meegeren, Christ och Woman taget i Adultery – Nederländerna, c. 1942

Hermann Göring betalade 1 650 000 skuldare för detta arbete och var övertygad om att han köpte en målning av Johannes Vermeer. Han van Meegeren tjänade miljontals gulden på att sälja sina egna målningar som verk av de gamla nederländska mästarna. Han lyckades lura såväl konstexperter som nazistsamlare. När han efter kriget hotades med åtal för samarbete med nazisterna erkände han det mindre brottet bedrägeri. Plötsligt gick han från förrädare till nationalhjälte, en man som lurat Göring. Men att han lyckades sälja in den smickrande bilden av sig själv hos allmänheten var kanske hans sista stora bluff! Olja på duk.

© Museum de Fundatie, Nederländerna

Förfalskning av Burberry-toffel

Bedragare har skott sig skamlöst på det hycklande konsumtionsbeteendet att hela tiden vilja ha mer, billigare och nyare och samtidigt skrika efter det statusfyllda, unika och autentiska. Det lustiga är att ju fler förfalskningar som avslöjas, desto mer tycks fenomenet frodas! Den ”ironiska köptrenden” sätter till och med fejk framför det ”autentiska” som ett slags uppror mot kapitalismen. Vrid det hela ytterligare ett snäpp och vi hittar förfalskningar av samvetsskäl: fuskpälsar, syntetiska diamanter och veganskt läder.

© Musée de la Contrefaçon, Paris, Frankrike

Den ”oförfalskade” sedeln av Roger Pfund – Genève, 2012

”Världens näst äldsta yrke” – penningförfalskning är lika gammalt som pengar. I forntiden handlade förfalskning i regel om att spä ut den dyrbara metallen i ett mynt med grundmetaller och sedan täcka över det med ett tunt lager av guld eller silver. Men i takt med att myntpräglingen utvecklades gjorde förfalskarnas kunskaper detsamma. Sedan sedlarnas tillkomst har allt större krav ställts på det konstnärliga och tekniska kunnandet hos såväl tillverkare som förfalskare, eftersom båda parter försöker överlista varandra.

Penningförfalskningens långa historia går hand i hand med den snillrika formgivningens och spetsvetenskapens historia. Denna sedel är för närvarande det bästa försöket till ”ofalska” pengar. De i dag mest avancerade tillgängliga säkerhetsdetaljerna – säkerhetsfärg, säkerhetsband, färgskiftande bild, genomskinligt polymersubstrat – kombineras med Roger Pfunds utstuderade grafik.

© Numiservices Collection, Schweiz

Covid-19: En infodemisk

Så här skrev WHO i början av pandemin: ”Utbrottet och reaktionen på 2019-nCoV har åtföljts av en massiv ’infodemi’ – en alltför stor mängd information – en del korrekt och en del inte – som gör det svårt för människor att hitta tillförlitliga källor och tillförlitlig vägledning när de behöver det. Men vad är en infodemi och hur förhåller det sig till covid-19-pandemin?

I den här intervjun diskuterar Alexandre Alaphilippe från EU:s DisinfoLab informationsasymmetri, desinformation och konspirationsteorier i samband med coronautbrottet. Han beskriver hur samhället och medierna påverkas och vad vi kan göra för att begränsa infodemin.

”I våra bubblor”

Sociala medieplattformar är bra på att föra samman människor, men de bidrar också till att skapa filterbubblor. De väljer ut information och visar oss sådant som vi tidigare redan har godkänt och gillat. Dessa filter leder till en illusion om att se hela bilden, medan vi i själva verket är begränsade till en begränsad mediemiljö som delas med mestadels likasinnade personer. Eftersom det inte ges mycket utrymme för avvikande åsikter och alternativa källor i dessa bubblor frodas och sprids osanningar.

© Europeiska historiens hus, Bryssel, Belgien

Falska intrångsgörare

Kan du upptäcka desinformation? Använd kontrollpanelen i denna interaktiva del av utställningen och skjut ned inlägg på sociala medier och nyheter som innehåller vilseledande information innan de når botten på skärmen. Släpp igenom tillförlitliga nyheter eller beskjut dem med gröna kulor. Genom att noggrant granska foton, rubriker och bildtexter kommer du lättare att kunna skilja på fakta och fantasi.

© Europeiska historiens hus, Bryssel, Belgien

Illustration från ”Puck” av Frederick Burr Opper

Reporters döljer sig med olika berättelser, varav vissa beskrivs som ”falska nyheter”. Begreppet började synas i amerikansk press i slutet av 19-talet.

© Kongressens bibliotek, 1894, New York, Förenta staterna