Revolutionen i februari 1917, som avsatte monarkin, förenade den antitsaristiska oppositionen från liberaler till socialister och tog upp idealen i den franska revolutionen 1789. Under 1917 blev påståendena mer radikala och idéer om en demokratisk republik ersattes av krav på direkt styre från Sovjetunionen – genom styrelserna för Workmen’s och Soldiers ställföreträdare.
Slutligen övertog Bolsheviks, som ursprungligen var medlemmar och anhängare av den radikala fraktionen inom det ryska socialdemokratiska arbetspartiet, den 7 november 1917 (eller den 25 oktober 1917 enligt Julians kalender som då användes i Ryssland) kontrollen i Petrograd och övertog den ryska provisoriska regeringen, som var vid makten efter abdiceringen av Tsar Nicholas II men som hade visat sig vara ineffektiv. Kommunfullmäktige i den nyligen utnämnda ryska socialistiska federativa republiken inrättades.
Oktoberrevolutionen 1917 hade stor inverkan på Rysslands, Europas och världens historia under 20-talet. Det ledde till inrättandet av ett kommunistiskt system, som många européer i årtionden betraktade som ett alternativ till fascism, men också till parlamentarisk demokrati och den liberala marknadsekonomin.
Både kommunisterna (bolsjeviker eller de röda) och deras motståndare, de vita, använde terrorn som ett krigsinstrument. I slutet av 1918 utfärdade det bolsjevikiska Folkkommissariernas råd ett dekret med titeln ”Om den röda terrorn”, som gav klartecken att skjuta medlemmar i den vita armén och sätta ”klassfiender” i koncentrationsläger.
Kommunismens triumf i Ryssland väckte farhågor och förhoppningar runtom i Europa om att den socialistiska revolutionen skulle sprida sig utanför Rysslands gränser. Det störde inte, men flera kommunistiska omvälvningar inträffade över hela kontinenten, ibland med direkt sovjetiskt stöd, t.ex. i Finland och Lettland. Ett stort antal människor dödades i de inbördeskrig som orsakades av dessa uppror. Men den kommunistiska revolutionen hade ingen framgång utanför det som skulle bli Sovjetunionen år 1922.
Den marxistiska ideologin användes för att legitimera regimen i Sovjetunionen, som orsakade miljontals dödsfall. Genom att sträva efter att skapa en ”ny sovjetisk man” berövades människor grundläggande friheter och rättigheter och ingrep i själva privatlivet. Vladimir Ilyich Ulyanov, känd som ”Lenin” (1870–1924), var huvudpersonen i oktoberrevolutionen 1917, som ledde till inrättandet av en enpartistat med en ledande roll för Bolshevikpartiet. Efter sin död 1924 blev Lenin föremål för en personlighetskult inom Sovjetunionen, och Marxism-Leninism blev den totalitära regimens officiella doktrin.
Efter Stalins maktstegring blev systemet i slutet av 1920-talet ännu mer repressivt än tidigare. Fram till Stalins död 1953 skickades miljontals människor i Sovjetunionen till Gulaglägren, föll offer för massdeportation och hungersnöd till följd av påtvingad kollektiv verksamhet eller blev utsatta för andra former av förföljelse. I geopolitiska termer var resultatet av den ryska revolutionen Sovjetunionens uppgång som en totalitär supermakt som konkurrerar med USA om världsöverlägsenhet.
