Avfallsminskning

I staden Žalec finns ett 130-årigt renoverat hus som bytte ägare för några år sedan. Det köptes av Andrej Fideršek, som inledde renoveringen i syfte att skapa ett ”hus utan avfall”. Han vill återanvända så många befintliga material som möjligt och göra sig av med så lite som möjligt, i syfte att minska miljöpåverkan, eftersom byggsektorn är en av de största bördorna för miljön. Renoveringsplanen med en vision för ett mer hållbart liv vann priset från det nya europeiska Bauhaus.

Anläggningen i Dăbuleni öppnades på 1970-talet för att producera rörledningar för bevattningssystemet Sadova-Corabia under perioden av statlig socialism. Det var en av de modernaste rumänska fabrikerna och använde brittisk teknik och expertis i nästan 10 år. Anläggningen stängdes på 1990-talet eftersom bevattningssystemen försvann.

Ion Giugal arbetade som svetsare från 1972 och fortsatte att göra det efter revolutionen 1989. Överskott eller skrot av metall eller gummi från tillverkningen av rör såldes till arbetstagarna, och ett antal av de föremål som tillverkats av detta material har fortfarande befunnits vara i funktionsdugligt skick på hans gård.

”Nollavfall” och ”mindre avfall” är ytterst viktiga begrepp i en tid av miljökriser. Det visar sig att samhällen redan för många år sedan till stor del fungerade på ett hållbart sätt utan att generera enorma mängder avfall, och i stället för att producera nya varor reparerade, stoppade och åtgärdade de gamla produkterna, vilket minimerade behovet av att producera nya. Textilavfall är ett enormt problem för vår planet. Antalet tillverkade kläder som aldrig kommer att bäras är enormt. Det är ibland värt att se tillbaka i tid och inspireras av hur enskilda produkter har värderats, vårdats och återanvänts.

Ett museum samlar in och bevarar. Detta bevarande sker främst i hemlighet men är avgörande om föremål ska föras vidare till kommande generationer och studeras och visas upp i framtiden. Förebyggande bevarande: utformning av utställningsutrymmet på ett sådant sätt att skador inte uppstår i första hand. Det är trots allt bättre att förebygga än att bota. Att ta itu med orsakerna till och inte bara symtomen på skador på föremål skyddar föremålen och insamlingen och är därför hållbara i alla avseenden. Skydd mot skador innebär också att man förbrukar mindre resurser och producerar mindre avfall på lång sikt.

Denna videorapport består av en intervju med det interkommunala företaget Intradel, som samlar in och hanterar hushållsavfall i 72 av de 84 kommunerna i provinsen Liège i Belgien. Chef Jean-Jacques De Paoli beskriver hur Intradels uppdrag har utvecklats sedan det inrättades 1979. I dag strävar det interkommunala företaget efter ”noll avfall”, med en rad verksamheter för att minska mängden avfall per invånare i provinsen Liège. Intervjun genomfördes av forskningsavdelningen vid museet i Vallonien som en del av dess tillfälliga utställning Ordures. L’expo qui fait le tri ”.

De är ”bin-rifling” -detektiver, som journalist en gång kallade dem och letar efter klubbar som kan spåra dem tillbaka till lagöverträdarna när det gäller avfallshantering. Benoit Vandevelde förklarar hur en trashinspektörs arbete är.

I den här videon ser vi att de som arbetar med avfallshantering på fältet får kunskap om sin stad i synnerhet och om samhället i allmänhet, som garbologer.

Om våra konsumtionsvanor – t.ex. kost, hygien och hälso- och sjukvårdsprodukter – kan säga något om hur vi lever... så är det inte vad vi tänker på?

Ett viktigt initiativ har tagits som en del av den särskilda utställningen ”Expiration date”: livsmedelsdelning.

Livsmedelsdelning är en samhällsbaserad, hållbar och respektfull praxis som sparar värdefulla matvaror från bin!

I initiativet efterlyses ett slut på kastvägskulturen och överflödiga förpackningar och att överblivna livsmedel används på ett bra sätt.

Detta är en intervju med Sabine Meunier, ambassadör utan avfall i La Louvière, Belgien. Hon talar om sin resa till noll slöseri, från sina preliminära inledande och tidiga misstag och hur hon hanterar denna nya livsstil med sin familj. Intervjun genomfördes av forskningsavdelningen vid museet i Vallonien som en del av dess tillfälliga utställning Ordures. L’expo qui fait le tri ”.

Vad vet vi faktiskt om det avfall som har uppstått i och med den massiva spridningen av engångsprodukter från menstrual sedan 1950-talet? I denna serie ger sju intervjuer mycket olika insikter om ämnet menstrualt avfall. I detta avsnitt frågar vi Larissa Copello från den icke-statliga organisationen ”Zero Waste Europe” vilka de största problemen med produkter för engångsbruk är och hur de kan lösas. Hon berättar om grunderna för sitt arbete och ”Bloody Manifesto”. Dessutom ställer hon följande fråga: vad skulle förändras om män skulle kunna menstruera?